I tisdags så ringde min bror mig och frågade om jag ville följa med och ge blod. Han är blodgivare och gör det ibland. Nu tyckte han att det var min tur att göra det. Men eftersom det var första gången för mig så fick jag inte ge blod utan dom tog blodprov osv för att se att jag är frisk, bland annat från HIV.

Eftersom jag har varit i dominkanska republiken nyligen så får jag inte heller ge blod förens om 4 månader. Man måste ha varit hemma i 6 månader om man har varit i ett malaria land.

Så den 20 juli får jag för första gången ge blod. Om man inte är känslig för sådant så tycker jag att man ska göra det.

När ens blod har använts för att hjälpa en person så får man sms om det. En gång fick Sebastian ett sms där det stod: Tack, ditt blod har varit med och räddat en person som varit med om en seriekrock.

Kan tänka mig att man känner sig ganska nöjd att man kunde bidra till något sådant.

Läs mer här.
Från google