Till dig
Vet att jag är en dag försent. Får alltid så många olika känslor i kroppen när jag tänker på dig. Vet inte vad det är jag känner.
Den där dagen för fyra år sen... Den var helt obeskrivlig.. Allt som hände allt, som sas. Minns den där kvällen som om det var igår. Hur vi alla tjejerna var samlade, det var väldigt längesen. Minns när Mikkis ringde mig, nyfiken som hon är så hade hon lyckats få reda på att det var du som var på spåret...
Mitt inne i stan, utklädda för en hallowen fest som vi hade sett framemot så var det bara att ta sina saker och åka så fort som möjligt hem till Lidingö. Mamma hämtade oss på ropsten och körde hem alla. Hela natten satt jag i köket och grät. När jag väl fick höra att du inte hade klarat det så brast det för mig.. Mina känslor för dig har inte alltid varit positiva och vi har inte alltid kommit överens. Men jag kommer aldrig glömma den dagen för hundra år sen när vi skulle träffas själva för första gången.
Det var snö ut, kallt men ändå så lös solen sitt allra starkaste. Jag stod och väntade på dig, du kom aldrig. Besviken gick jag hem. Men du hade bara försovit dig och du vill ha en till chans att träffa mig. Du var min första kärlek men också den kärlek som har gett mig mest snurr på mitt liv. Du var en stor del av vårat liv.
Jag sänder kramar till alla nära och kära till dig. Jag sänder också en tanke upp till himelen och hoppas du har det bra var du nu är.
